Ett litet fantastiskt epos tillägnat den manliga vänskapen till poplåt (för att va poplåt är den inte särskilt liten, men för att vara ett epos, ja ni fattar). På tiden. Skulle passa utmärkt som soundtrack till en nyversion av Ben och Gunnar för den nya ironiska generationen, Hungry Heart bleknar i jämförelse med denna smarta, vackra, och långsamt eskalerande elektroballad. Även om Hungry Heart, vid rätt tidpunkt och på rätt plats, är fantastisk.
One Life Stand är för övrigt den skiva som jag verkligen hoppades skulle födas ur de briljanta nördarna och numera småbarnsföräldrarna i Hot Chips hjärnor: mogen, mörk, svängig, melankolisk fast utan att den patenterade fyndigheten i texterna går förlorad. Detta gick att skymta i vissa spår redan på förra skivan (även om denna är lite mer ”disco”), de fina lågtempobitarna som Made in the Dark, In the Privacy of Our Love och We’re Looking for A Lot of Love, men här har det slipats till nästintill perfektion.
Hot Chip - Brothers (länken blev lite smått censurerad, sorry)
