...Det låter så värdig. Den nyckfulle, lekfulle spjuvervirtousen Andrew Birds nya skiva. Det är min första anteckning och vid närmare eftertanke är det en rätt märklig sådan. Har han någonsin låtit ”ovärdig”? Är jag förvånad? Svaret är givetvis nej, men Break It Yourselfs alla karaktäristiska violiner, vispande trummor och torra vemodskvickheter utstrålar just, på ett vis som är svårt att sätta fingret på, värdighet. Andrew Bird är tillbaka med en påminnelse flera varv mer elegant än föregående, såhär i efterhand rätt menlösa, Noble Beast...
