...Därmed inte sagt att jag inte uppskattar bandets ädla gärning: att gång på gång återuppfinna den oskuldsfullt uppsluppna popmusiken. Att besjunga mänsklighetens alla inbyggda löjligheter vid randen av det tragikomiska. Love at the Bottom of the Sea är långt ifrån ett fulländat album, irriterande i all sin spretighet och med onödigt många elektroniska skönhetsfläckar, men visst är det kärlek...
