Kent - Jag är inte rädd för mörkret

...Jocke Berg låter som Nordpolen i TV4:s morgonsoffa när han ska prata om sina texter. Jag älskar det. Till slut ställer någon den naturliga följdfrågan: ”Vad äter ni för mat när ni är ute på turné?”. Jag lyssnar inte längre – bandet som väger ”50 kilo mer” än för 20 år sedan svarar unisont något om Bono eller U2 och fnissar lika unisont – men det är en fråga lika genial som jag hoppas att den är ironisk. Det är stor underhållning. Jag håller tummarna för att någon, förslagsvis Jenny Strömstedt eller Gert Fylking, ska resa sig upp och skrika för full hals: ”Ni måste bjuda lite på er själva killar!” Eller att Makode Linde ska rulla in en stor marsipantårta i form av Blixten McQueen till allas skräckblandade förtjusning. Ni vet, den där kaxiga racerbilen som Martin Stenmarck gör den svenska rösten till i Bilar 2. Istället säger Jens Waldersten (konstnären som följde Kent under höstens skivinspelning i Provence) något om att han spelade congas i en trappa. Jag blundar, öppnar Spotify, knappar in en slumpmässig bokstavskombination och trycker på ”Search”. Inbillar mig att den där ”bästa låten” som Kent ”glömde bort” under inspelningen ska dyka upp och kryptiskt blåsa skallen av mig med lite riktig svärta...