Skrivet hösten 2010:
Prostitution. Att sälja sex. Är inte det allas rättighet att bestämma själv om de vill göra eller inte? Allas fria val. Är inte det helt och hållet en privatsak, upp till var och en? Det är väl inte så farligt, det här att sälja sex, det är väl som vilket annat jobb som helst? Man har en vara (sex) och säljer den. Punkt. Eller? Att sälja sex. Handlar det inte om en sexualitet, egentligen? Borde man inte uppmuntra den prostituerades revolt mot normerna i samhället? Lämna den ”lyckliga horan” ifred. Det finns ju tydligen en efterfrågan, det enda rätta vore väl att legalisera och få bort den ”farliga svarta marknaden”? Låt de prostituerade starta fackföreningar, det blir bättre för alla, till och med staten tjänar på det (och i Australien även aktieköparna, jippie!). För att inte tala om alla sexköpande stackars torskar! Kan ju inte vara helt lätt att vara en sådan. Har inte de där radikalfeministerna missförstått hela frågan, det är ju de som säljer sex som är de riktiga feministerna! Visst? En kvinnas rätt till sin egen kropp liksom. De vill ju sälja sex, och om de mot förmodan inte vill det, det är väl bara att sluta? De är entreprenörer, ja precis, entreprenörer är vad de är. Titta på Holland, titta på Tyskland (fast titta inte så noga, titta bara litegrann). De vill inte bli kallade offer. De vill sälja en vara, låt dem!
Sådär. Usch. Ni kanske blev övertygade? Ryktes med? Förhoppningsvis inte, förhoppningsvis blev ni bara nyfikna på vad det är jag försöker manifestera med den förvirrade argumentationen här ovan. Vad det är för ett naivt resonemang? Jo, jag försöker visa på vilken sorts argument som lyfts fram de senaste åren när man talat för att helt och hållet legalisera prostitution. Argument som gjort allt för att förvirra och övertyga människor från hela det politiska spektrat, argument som på ett populistiskt sätt talat helt runt vad prostitution egentligen handlar om och som tyvärr gjort det ganska framgångsrikt. Jag kallar denna typ av argumentation för äcklig lobbyism eller bara trångsynthet, och det värsta är att den är nästan omöjlig att värja sig för. Den kommer från alla håll! Vi har argument från vänster (jobb, fackföreningar), från liberalt håll (fritt val, allas rättighet), från höger (entreprenörskap), från konservativa (en privat sak), från kvinnorörelsen (riktig feminism, en kvinnas rätt till sin kropp) samt från HBT-världen (en sexualitet, revolt mot normer). Och visst, det måste ju alla erkänna, det här är bara bra saker! Det finns argument för alla, blå som röd, och alla ger positiva associationer. Det är en sak argumenten har gemensamt, den andra är det faktum att man aldrig (aldrig!) talar om vad prostitution faktiskt ÄR.
För gör man det blir det ganska självklart. Den prostituerade är ett offer, att formulera det så är inte att nedvärdera denna, nej det är att säga sanningen. Prostitution är tragiskt, det är skadligt. Det är en produkt av ett hänsynslöst patriarkalt samhälle, det är ett sätt att rättfärdiga ett utnyttjande av kvinnor (i huvudsak) och deras kroppar. Den största studien som undersökt prostitutionen gjordes av ett team läkare och forskare 2003. Den visar att 71 % utav de prostituerade har blivit utsatta för fysiskt våld. Att 63 % har blivit våldtagna inom prostitutionen och att 89 % ville lämna den om de bara kunde. 68 % hade symptom av posttraumatisk stress. Men, kanske någon säger, legalisationen tar bort allt det här, det sker automatiskt när man för fram prostitutionen i ljuset! Svaret på det är NEJ. Undersökningen gjordes i nio länder, fattiga som rika, man frågade både män och kvinnor inom prostitution, och viktigast: den gjordes även i länder där det är legalt. Faktum är att legalisationen i vissa länder snarare förvärrat den prostituerades situation, de så kallade fackföreningar som existerar gör för det första ingenting (dvs. tar aldrig upp fackliga kamper) och dessutom vill ingen gå med i dem. Man ser ju på ”yrket” som någonting tillfälligt.
Slutsats: Prostitution är fel. Det är inget jobb som vilket som helst när majoriteten ständigt blir utsatt för fysiskt våld. Det är ingen rättighet att bli våldtagen. Det är ingen frihet att känna sig fastlåst i en livssituation. Det är ingen sexuell revolt att ha posttraumatisk stress. Att säga någonting annat är att vara djupt, djupt ignorant.
