...Men ibland kanske man ska våga göra det ”uppenbara”? Ibland är det kanske ett totalt nödvändigt ont? Det beror naturligtvis på framförandet om man kommer ut helskinnad, med värdigheten i behåll, på den andra sidan. Utan näsblod. Men ibland kanske det är något man måste ta sig igenom? Riskera. För att kunna se sig själv i spegeln dan därpå. Och då kan det va värt ett brutet revben, en blåtira, glåpord som ekar i skallen...
