...Jag tycker egentligen inte om okynnesrefererande i popkritik. Jag vet att jag personligen gjort mig skyldig till en beskärd del, men det känns alltid mer eller mindre fel att förminska en artist till det hen av allt att döma inspirerats av, påminner om, arbetar i samma tradition/anda som. Särskilt om det står såhär bra på egna ben. Och självklart finns det ett eget uttryck hos Knapp, men mycket av storheten i musiken ligger just i det briljanta vis på vilket hon håller upp en spegel mot ett fint och slickt rockförflutet...
